Så var vi framme vid dagen då vi skulle få veta hur det stod till med Åberlix blåsljud

Jag hade intalat mig om att det fanns inget missljud, en kille med den energin som han har kan inte ha något större fel.

Såg redan framför mig hur glad Katrin skulle bli när jag meddelade henne svaret.

Men innan vi skulle dit klockan 13 så var vi ute och hade lite kul med hundarna på tomten.

Men klockan 12.30 åkte vi iväg och idag tyckte inte alls Åberlix om att sitta ensam i buren längst bak i bilen, han grät hejdlöst den första biten men lugnade ner sig efter en stund.

Väl framme så tog vi en liten promenad med Åberlix för jag trodde att han skulle bajsa eftersom han hade ätit rätt bra innan vi åkte. Men jag tror att värmen var för tryckande för han bara ville lägga sig i skuggan hela tiden. Kissade gjorde han i alla fall innan vi gick in.

Tyvärr blev inte svaret som vi hade hoppats utan blåsljudet fanns kvar och jag kände mig så ledsen.  Musten gick verkligen ur mig och jag kände inte för något alls och vi som hade bjudit hem vår son på grillmiddag.

Meddelade Katrin svaret och nu får vi se fram mot måndag då det blir ultraljud och hoppas då att det i alla fall inte ska vara något större fel, men just nu vågar jag inte ens tänka tanken på ett positivt svar.

Något som gjorde mig glad denna dag var i alla fall sms från Yras bror Ymer och hans matte

Sen fick jag sommarhälsning från Berit och Thomas och deras två hundar som är från oss

Bella är syster med valparnas mamma Yra och Alice är efter vår Olga.

Sen kom det även 11 veckors bilder från våra valpköpare 

 och små berättelser om hur härligt de har på sin första semester.

Kände mig helt slut när jag kom hem så jag satte mig i min badstol och stoppade fötterna i vattnet och slappade i över en timme.

Klockan 16,00 så dök sonen upp och jag kunde ställa mig vid spisen och Lasse vid grillen.

Det blev många timmar ute i det härliga sommarvädret och jag lyckades lägga mina tankar åt sidan.